Nirvana is a place in hell

Vi skulle ses där kl. 19.00, jag och Lina. Vi nybörjare skulle få en kort introduktion innan Bikram yoga-passet började. En smal kvinna i 30års åldern öppnade dörren och ropade in oss nya. Lina hade tyvärr inte kommit än. Jag blev livrädd men gick in och mumlade något om att min kompis också var nybörjare, vi måste vänta. Hippien sa strängt till mig att mobiltelefoner var förbjudna samtidigt som jag försökte fippla fram Linas nr. på min förbannade reklamiga/jet set Iphone. Då ringde Lina, jag skrek -kom in, skit i kön! För Jag var redan inne i ett 40 grader varmt rum och hade svårt att andas. Då tittade Lina in genom dörren, tack gode shiva.

De korta instruktionerna gick ut på att man skulle hålla käften under passet, helst inte dricka vatten och inte ha överflödiga prylar med sig (iphone och kamera). Sen hoppade vi i träningskläder, Lina hade linne och tajts, jag shorts och tajt T-shirt (enligt instruktioner på www).

Man vande sig sakta vid värmen. Instruktören ledsagade oss in i ett lugn, hon tillsammans med mig styrde liksom min puls och andning genom att hela tiden säga vad man skulle göra. Man rörde sig mjukt och lugnt hela tiden utom i bland när man skulle låta kroppen med hjälp av tyngdkraften och muskler man inte trodde fanns, falla in i en position. Ibland vandrade tankarna iväg, (jag tänkte på hur det går efter för många redbull vodka på Ibiza och främlingslegionen i öknen) men bara kort. Det var lätt att hitta tillbaka till kroppen och pulsen och andningen. En gång sa ledaren: ni ska sätta hjärnan på paus, eller till och med stopp. Det tyckte jag var lite läskigt. alltsammans kan sammanfattas som en fysiskt krävande enformig och långsam dans-akt i en bastu i en och en halv timme.


Det var vackra människor där. Smala, muskulösa och graciösa. Utan kläder (typ). Det är nog lite hippt att gå på yoga, men de verkade även ödmjuka och trevliga. Jag såg ingen krama svetten ur sina dreads heller. Jag är stolt över mig och Lina ikväll. Jag var även kvällens Mr. Wet T-shirt.